Svar på läsarfråga

Det här är ju min blogg om tillvaron i Taiwan, men det har ju knappast undgått någon hur himla intresserad jag är av hälsa, mat och träning 😀 Därför har jag fått lite frågor som jag känner att jag vill svara på, lite kort sådär. Det är en del som undrar varför jag “plågar” mig själv med olika dieter när jag redan är så smal, och såhär är det:

Jag har länge haft ett accelererande intresse för hälsa, tror det började 2006 med en chalmerskurs där vi pratade om matens påverkan på hormonsystemet, professorn i kursen körde strikt GI-diet kommer jag ihåg. Under den här tiden har jag för mig att jag bytte ut mycket färdigmat hemma och försökte laga grejer med bönor och quinoa. Köpte de grövsta brödet och pasta med extra fibrer. Det stannade där. Jag började dock träna på gym men blev inte mycket starkare. Det var först 2009 som gymmandet tog sig, jag började träna ihop med Hannes och lärde mig hur man tar i när man tränar och lärde mig dessutom massa nya övningar med fria vikter. Därifrån tog det fart ordentligt, under det här året har jag slagit många personliga rekord! Som en följd av att gymmandet gått så bra, ökar ju intresset för mat. För att orka träna tung styrketräning måste man äta smart och för att bygga muskler måste man få i sig protein. Jag köpte mitt första proteinpulver och tyckte att det funkade bra, blev därefter mer och mer intresserad av att optimera min kost för att få ut så mycket som möjligt av träningen. På så vis hittade jag efter ett tag information om LCHF-kosten och efter lite läsning och efterforskning bestämde jag mig för att testa själv. Jag är periodvis strikt, och periodvis inte alls men ju mer jag läser om det här sättet att äta ju mer övertygad blir jag om att det är de enda rätta! Att vara smal är alltså inte prio 1 eftersom jag kan vara smal även om jag äter vanlig mat. Prio 1 är att jobba med kroppen, inte mot den och försöka få en så stark och frisk kropp som möjligt. Ju mer naturlig mat man äter med lågt kolhydratinnehåll ju mindre stör man kroppens egna biokemiska processer. Ingen pollenallergi, inga finnar, inga förkylningar – det är bara några av fördelarna!

Jag ska visa en kul sak, det röda strecken är blodsockret!

Den sista rutan ligger jag i, jag har aldrig blodsockerfall. Jag behöver alltså inte äta efter klockan för att hålla mitt blodsocker stabilt, det är stabilt av sig själv. Jag kan äta när jag är hungrig, istället för sugen eller för att blodsockret är lågt. Mina insulinnivåer är ständigt låga, vilket innebär att min kropp kan använda mitt kroppsfett som energi om energin från maten skulle ta slut. Det är därför jag kan träna utan att bli trött, eller springa långt utan att tappa energi.

Så summa summarum tycker inte jag att jag plågar mig själv, det finns så himla mycket goda LCHF-rätter, och massa LCHF-vänliga efterrätter också. Om man LCHF:ar kan man (de flesta i alla fall) äta obehindrat utan att tänka på kalorier, det är nämligen omöjligt (nästan) att gå upp i vikt på den här kosten. Det passar mig utmärkt som är lite utav en frossare att alltid kunna ha vispad grädde i kaffet, eller äta mängder med ostomelett^^

Advertisements
This entry was posted in Low carb, Martina, Random, Träning & hälsa. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s